Kapitel 22: Kära Nicki

Hej Nicki,

Vi har anpassat oss väldigt bra med vår nya stad. Jag vet inte vad jag ska säga om mitt jobb som lågstadielärare. Det jag har märkt är att det är en stor skillnad från att ha jobbat med vuxna. Barnen kan vara ena riktiga vilddjur. Ibland känns det till och med som om jag vore på ett zoo. Men vissa dagar går det faktiskt riktigt bra, det vill säga när Simon är sjuk. Det är han som får igång hela klassen. Nån dag får jag säkert ordning på honom.

Mikasa har börjat i skolan nu också. Hon stormtrivs i sin klass och har redan skaffat sig vänner. Men den hon umgås mest med grannpojken Julian. Jag tycker om Julian han är riktigt artig för sin unga ålder. Nu är det ju inte bara Mikasa som fyllt år utan även jag och Noen. Lite roligt att vi alla tre fyller år så tätt in på varann. Jag kan säga att jag är lite less på tårta nu.

Jag höll nästan på att glömma att berätta den roliga nyheten. Jag och Noen är tillsammans nu och ja, jag menar på riktigt. Det var faktiskt tack vare Roxanne min arbetskollega som knuffade oss åt rätt håll. Så jag kan inte säga något annat än att livet leker just nu. Vi har pratat om att spara pengar till en utomlandsresa. Vi har inte riktigt bestämt vars än. För vi alla vill åt olika håll. Jag vill till Frankrike, romantikens land. Medan Mikasa vill se pyramiderna i Egypten och Noen han har fått upp ett intresse för kampsport och meditation så han vill hemskt gärna fara till Kina. Så ja vi har ett litet dilemma än så länge. Vi får helt enkelt se vart det bär av.

Kramar Brooke