Kapitel 20: Varför snöar det inte?

Brooke stod och stirrade ut genom köksfönstret. Det hon såg där ute gjorde henne inte gladare. Det ösregnade ute som det hade gjort de senaste dagarna. Hon suckade högt när Noen kom in till köket.

- Brooke. vad gör du?
- Jag surar.....
- Varför gör du det?
- Är det inte uppenbart?! Det snöar ju inte. Jag såg faktiskt på väderkanalen att det skulle snöa för tre dagar sen. TRE dagar sen....och vet du vad?.....INGEN SNÖ....!!
- Men snälla du. Det är ju enbart prognoser på väderkanalen. Det går inte att lita på och varför tittar du på väderkanalen om det blir snö, när du kan fråga mig istället, sa Noen och log mot henne.
- Vad menar du med att fråga dig? sa hon misstänksamt.
- Du vet ju att jag har pratat med dig om att vi plantsimmar vilar under marken när vintern kommer. Det gör att vi känner på oss när den är på väg. Därför kan jag tala om för dig med säkerhet när snön kommer.

Utan att säga ett ord tog Brooke tag i Noens arm och drog med honom ut.
- Ok. När kommer det att snöa? sa hon tittade hoppningsfullt på Noen.
Noen tittade medlidande på Brooke och sa att det inte funkar på det sättet, men att han skulle berätta det för henne direkt när han visste med säkerhet att snön var på väg. Brooke suckade återigen och gick in i huset med tunga släpande steg.

Senare under dagen stod Brooke och tittade på en lämplig bil tillsammans med Roxie. Det hade gått två timmar utan att de hittade någon bil i bilhallen som var enligt Brookes standard och prisklass. Att hon nu tjänade mindre än detektivjobbet hjälpte inte heller.

- Brooke jag tror inte vi hittar en bil enligt din standard för det du är villig att betala. Behöver du verkligen en bil? Sa Roxie.

- Det är väl klart att jag gör. Varför skulle vi annars vara här? Sa Brooke irriterat.

- Det råkar inte vara så att du inte är irriterad över något annat än bilen? Som kanske det faktum att du har gnällt över utebliven snö i över en vecka.

- Vadå gnällt. Jag har ju bara konstaterat det uppenbara, sa Brooke och lade armarna i kors.

- Vet du vad? Sa Roxie.

- Vad? Sa Brooke och blängde på Roxie.

- Jag ska be till Herren att få det att snöa. Roxie satte sig bestämt ner på knä och slöt händerna. Gud, gör så att det snöar så att min kära vän Brooke slutar sura. Om bara för en stund. Ge oss snö. Om du gör det lovar jag att försöka gå på söndagsgudstjänsten. Roxie malde på till Gud utan att bry sig att passerade simmar tittade konstigt på de.

- Ok, ok jag fattar. Jag ska sluta, sa Brooke och försökte att inte skratta. Du är en bra vän Roxie som står ut med mig. Men allvarligt söndagsgudstjänst? Sa hon och höjde på ena ögonbrynet.

- Ja man kan ju inte be om något om man inte tänkt ge något för det. Jag sa faktiskt försöka och förresten tror jag inte att pastor Dan vill se mig mer i kyrkan. Han verkar nästan få hjärtattack varenda gång under mina bekännelser sa Roxie och log brett. 

- Jag kan se det framför mig. Men du..vad säger du om att dra härifrån och fika hos mig?

- Det låter bra. Så billetandet är över nu?

- Ja det är över. Kom nu sa Brooke och gick mot ytterdörren.

- Tack ännu en gång för att ni låter mig stanna här tills saneringen är klar. Jag skyller på mina grannar. De har nyligen kommit hem från sin utomlandsresa. På grund av de har jag fått de där jäkla vägglössen i min lägenhet.

- Klart du får stanna här. Jag vill inte ens tänka på de där krypen. Det gör bara så att det känns som att det kliar under huden för mig. Du får sova med mig medan Noen tar soffan. 

- Vänta lite nu...Sover du..och Noen i samma säng? Det har du aldrig berättat, sa Roxie.

- Det är inte så mycket att berätta. Det har vi gjort sen det tog slut mellan mig Nathan. Men alltså..vi sover bara i samma i säng inget annat. Jag har försökt få Noen vänja sig att sova i en säng och på samma gång slipper jag känna mig mindre ensam. Noen har inte samma behov av att sova under jorden på dagarna längre. Det är ju inte borta helt men han behöver inte sova ute lika länge.
- Jag är fortfarande fascinerad att höra om Noen. En plantsim. Det är svårt att begripa även om jag har träffat honom ett antal gånger. Men som jag har sagt tidigare så säger jag det igen. Du borde verkligen satsa på honom och jag kan se en gnista mellan er två. Förstår inte varför ni inte gör något av det.
- Nu låter du precis som min syster, sa Brooke och kastade en kudde på henne.
- Med tanke på klockan så ska ge mig men en och annan kudde kan du få allt få, sa Roxie och roffade åt sig de sista kuddarna och kastade de på Brooke.

Det hela ledde till ett kort kuddkrig tills de lyckades väcka Mikasa. Brooke tog upp henne och vaggande Mikasa tills hon somnade igen. Sedan sa de godnatt till varandra och somnade relativt fort.

Klockan halv tre på natten smög Noen försiktigt in i deras sovrum. Han gick fram till Brooke och skakade varsamt om henne.

- Brooke, vakna. Det är något jag måste visa dig.

- Noen vad gör du här? Vad är klockan egentligen, sa Brooke mumlande.

- Det har ingen betydelse bara kliv upp och följ med mig ut. Noen hjälpte Brooke upp och tog med henne ut. När Brooke såg att det snöade blev hon genast klarvaken och höll ut sina händer och tittade leende upp mot himlen. 

I ren och skär glädje bröt Brooke ut till dans. Hur hon dansade brydde hon sig inte alls om. I denna stund var hon bara så lycklig att hon behövde ge utlopp för den energin det gav och vad är inte mer passande än lite dans. Även om man gör det utomhus i enbart pyjamas mitt i natten.

Noen bara stod och tittade på henne. Men det dröjde inte länge tills hon drog med honom i sin dans.

Men det gick inte helt utan missöden.

Efter en stunds dansade begav de sig in i värmen, även om Brooke helst hade fortsatt vara ute. Men hon skulle upp och jobba klockan åtta så nu var det sängen som gällde. Hon lade sig ner i sängen med ett leende ändå och funderade på om hon skulle kunna göra snöänglar när hon kom hem från jobbet.