Kapitel 19: Första dagen på jobbet

Brooke stod och valde bort kläder efter kläder. Inget kändes riktigt rätt att ha på sig. Hon hade redan provat fem olika utstyrslar men enligt henne fungerade inget. Frustrationen låg på topp nivå när Noen kom in och såg kläder ligga utspridda över hela golvet.



- Brooke, hur går det?sa han försiktigt.
- Det ser du väl!!! sa Brooke surt och satte sig ner på sängen med en duns och lade armarna i kors.
- Men så illa är det väl ändå inte. Noen tog upp en klänning från golvet och sa: den här är ju fin och du kan kanske ha tights till.
- Har redan provat och det såg inte alls bra ut, muttrade Brooke.

Noen fortsatte plocka upp kläder från golvet och ge förslag till henne, men när han såg att inget dög började han leta i hennes byrå.



Noen hade däremot ingen tur att hitta något där heller som Brooke ville ha på sig. Han gav en suck och skakade på huvudet.
- Du är ju hopplös Brooke.
- Jag vet, men inget känns rätt tyvärr, sa Brooke och föll bakåt i sängen.
- Men vet du. Jag tror faktiskt att jag har något till dig som skulle kunna passa. Vänta här så går jag och hämtar det.

Brooke ställde sig upp bredvid sängen och kikade nyfiket efter Noen. En kort stund senare kom Noen tillbaka med ett paket i handen.
- Här, sa han räckte det till Brooke.
Brooke tog emot den och funderade på om hon skulle öppna den sakta eller snabbt. Det blev däremot det sistnämnda när hennes nyfikenhet blev för mycket.



- Åh, Noen det här är helt perfekt. Men när köpte du det här?
- Det gjorde jag för några dagar sedan. Jag tänkte i och med det nya jobbet skulle du säkert vilja börja dagen med nya fräscha kläder.
- Du är då för omtänksam, sa Brooke och gav honom en kram.



- Skynda dig nu. Klockan är redan halv sju, sa Noen.
- Va!? Redan? Jag måste ringa en taxi..ah, jag kan inte bli sen på första dagen, sa Brooke panikslaget.
-Jag har redan beställt en taxi. Den står här ute redan.
- Åh, du är en räddande ängel Noen, sa Brooke och gick till badrummet och bytte om till sina nya kläder. Sedan sprang hon ut till taxin men i förbifarten sa hon tack till honom.


När Brooke steg ut från skolan tog hon en lättnadens suck. Vilken dag det varit. Hon tyckte lågstadielärare fick alldeles för lite lön för det arbete de gjorde. Alla barnen verkade ju gå på duracellbatterier, det var inge stopp på dem. Det var som om hon haft 30 barn i klassrummet när hon i själva verket hade 15 barn. Därför kände Brooke sig lite smått utmattad men hon fick ta och rycka upp sig nu när hon skulle träffa Noen och Mikasa på storgatans grill. Hon promenerade dit och såg att de redan stod där.  Brooke började genast känna sig på bättre humör.

- Hej! Vad har ni gjort idag? Sa Brooke och plockade upp Mikasa från barnvagnen. 


- Hej! Vi har mest tagit det lugnt idag. Gått en promenad runt kvarteret och träffat en och och annan granne. Verkar vara ett trevligt område och några hus bort finns familjen Stevensen, de har två barn varav en pojke som är i samma ålder som Mikasa, sa Noen. 
- Där ser man. Ska vi ta och gå in? Jag börjar på att bli hungrig.
- Självklart. Hur har dagen gått förresten? Sa Noen nyfiket.
- Jaa, inte som jag hade tänkt mig direkt men jag berättar mer där inne. Behöver verkligen mat nu.

Efter att de ätit middag promenerade de vidare till shoppingcentret. Det var dags att leta efter lite vinterkläder. Brooke bestämde kläderna precis som förra gången, men Noen fick åtminstone välja en utstyrsel själv denna gång. Efter några timmars shoppande begav de sig äntligen hem. Mikasa låg och sov i sin barnvagn därför tog Brooke upp henne försiktigt och lade henne i barnsängen. Det hade gått otroligt bra att ha med henne på shoppingen, hon hade inte gnäll något utan bara lekt med sitt gosedjur tills hon somnat. Men att titta på en billig bil hade helt glömts bort. Inte för att hon skulle haft råd med en just nu trots att hon fått detektiv jobbets sista lön tidigare än vanligt. Pengarna hade dragit iväg lite i och med det nya huset och nu vinterkläderna. Men bilen var ju inte akut för tillfället, det fick helt enkelt vänta tills hon sparat ihop lite pengar. När Brooke lade sig ner i sin säng började hon genast fundera på morgondagen. Hon hoppades innerligt att den skulle bli bättre än den var idag. Men som med alla jobb tar det ju en tid att anpassa sig till rutinerna.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar