Kapitel 12: Ett nytt liv

- Brooke, jag vet inte hur jag ska säga det här. Du som nyss släppt in mig i ditt liv. Men jag kan inte hålla tyst om det här. Nej så kan jag inte säga...Noen gick fram och tillbaka medan han pratade lågt för sig själv. Han hade ingen aning om hur han skulle berätta det. Han försökte förgäves få fram rätt ord, men inget kändes riktigt rätt. Varför måste han berätta det? Kan han inte bara låta henne märka det själv...

Noen morskade upp sig och gick med långa kliv fram till Brooke. Han satte sig ner på en solstol bredvid henne.
- Du Brooke...sa han tvekande.
- Aa, vad är det?
- Nej, det var inget.
En titt på Brooke och orden försvann för honom. Han kunde inte berätta det. I alla fall inte just nu. Det kunde vänta till ikväll eller...?

Brooke märkte av hur annorlunda Noen betett sig under dagen. Han verkade mer stel och obekväm på något vis. Hon hade ingen aning vad han tänkte på men det skulle hon ta reda på under middagen. Hemma fokuserade hon sig på att sköta om grönsakerna medan Noen vilande. Att vara ute i solen hela dagen tog på hans krafter. Brooke hade fortfarande inte vant sig vid hans sätt att vila, men sen var han ju inte en vanlig sim heller.

Middagen kom men ingen av de sa något. De bara åt under tystnad trots den klara spänningen som hängde i luften. Till slut gav Brooke upp reste sig upp från stolen.
- Vad är det med dig idag egentligen?

- Vad menar du? sa Noen utan att titta henne i ögonen.
- Du vet vad jag pratar om. Du är ju alldeles stel av någon anledning. Säg bara vad det är.
- Du är gravid! utbrister han.
Va? Hörde jag rätt? Gravid? Va?
- Vad är det du säger. Jag är inte gravid heller! Var har du fått det ifrån? sa Brooke och tittade konstigt på honom.
- Du vet hur bra kontakt vi plantsimmar har med växter och djur. Av att bara ta på en växt kan vi genast veta hur den mår och när jag hjälpte dig upp ur bassängen idag kände jag ett liv som håller på att utvecklas i din mage.
- Du menar alltså att du kände ett liv i min mage enbart genom att ta i min hand? Är du medveten om hur konstigt det där låter. Jag har märkt att djur verkar flockas kring dig men det här har jag svårt att tro på.
- Ta ett graviditetstest så ska du få se att jag har rätt.

Med en viss övertalan fick Noen Brooke att gå med på att ta ett graviditetstest. Han stod utanför badrumsdörren och väntade på att fem minuter skulle gå. Brooke hade låst honom ute. Hon envisades med att få se resultatet ensam.

Tankarna gick däremot runt för henne. Tänk om Noen har rätt? Är jag gravid? Nej det kan jag inte vara. Vi har ju varit noga med att skydda oss. Men tänk om jag är det? Hur ska vi göra då? Han har ju fortfarande inte gjort slut med Olivia. Men om jag väntar vårt barn så borde det väl ändå påskynda den processen. Tänk att det kan finnas ett liv i min mage som vår kärlek har skapat.
Brooke började le av den tanken. Det kanske inte vore så dumt att vara gravid trots allt. Hon räknade ner sekunderna.
- tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två ett...
Hon gick sakta fram till graviditetstestet och lyfte upp det från handfatet. Hon tog ett djupt andetag och tittade sedan ner på resultatet. Det visade klart och tydligt att hon var gravid. Hon väntade Nathans barn. Det som återstod nu var att berätta det för honom. Det fick givetvis vänta tills han kom hem från sin affärsresa. Bara två dagar kvar nu. Om två dagar skulle Brooke få se om Nathan blir lika glad som henne för deras väntade barn. Inte för att det låg i hennes natur att oroa sig över hans reaktion. För enligt henne kunde han ju inte bli annat än glad eller?