... .... ..... ..........
- va en till affärsresa. Kan de göra så?
... .... ...........
- Jo jag förstår men jag hade ju planer för oss ikväll.....vi skulle ju till...
......
- Jag älskar dig också...puss
Brooke lade på luren med en djup suck. Hon skulle få vänta ännu längre tills hon skulle få träffa Nathan. Dumma affärsresa.....varför kan de inte skicka någon annan än Nathan...dumma nathan. Hon satte sig ner i soffan med en duns.
- Jaha vad ska jag hitta på att göra själv, sa Brooke högt för sig själv. Hon klev upp från soffan och vände sig mot fönstret.
Men gud är han fortfarande därute...! Att han inte ger sig...
Med bestämda steg gick hon ut till honom.
- Kan du inte bara låta mig vara?
Plantsimmen ignorerande kommentaren och sa; Nathan kommer inte hem va? En till affärsresa antar jag. Hur vet han det? Han kan ju inte ha hört det?
Brooke blev helt ställd av det han sa.
Han fortsatte att prata.
- Jag vet att du inte vill höra att Nathan inte är bra för dig. Men det jag säger är bara för ditt bästa. Som jag har sagt till dig förut har du en helt underbar aura omkring dig vilket inte alls passar med Nathans aura. Jag är inte din fiende Brooke, jag är din vän.
- Du säger att du är min vän, men hur kan du inte se att Nathan är bra för mig?
- För jag känner igen den typen av aura han har omkring sig och det är ingen person man vill ha nära sig. Jag vet att du har svårt att se det men jag vill att du ska öppna upp dina ögon.
Plantsimmen försökte förklara för Brooke att han var hennes vän. Det kändes som att han höll på förgäves och hans hopp sjönk mer och mer.
- Jag vet inte hur jag mer ska förklara det för dig, sa plantsimmen och suckade djupt.
Brooke stod och funderade en stund innan hon till slut sa:
- Eftersom Nathan inte är här för att hålla mig sällskap och att jag just nu inte har något nytt fall på gång så kan jag tänka mig att fördriva tiden med dig. MEN och jag menar MEN...du får lova att inte säga något mer om Nathan. Gör du det får du genast gå. Är du med på det?
Det var inte riktigt det plantsimmen hade tänkt sig men han fick lov att ta det lilla hon gav om han skulle få en chans att börja umgås med henne. Därför accepterade han det.
Det första som stod på listan var att skaffa riktiga kläder till honom. Brooke gick inte med på att han skulle gå omkring med enbart löv på sig om de skulle börja umgås. Efter om och men kom han fram ur provhytten.
- Det känns väldigt konstigt att ha så här mycket på mig. Det skaver nästan.
- Sluta klaga och låt mig få se.
- Hmm, jeansen ser bra ut men jag tror inte på den där tröjan. Gå och prova det andra.
- Vad är det där? Det där lade jag aldrig fram åt dig, sa Brooke med avsmak.
- Jag såg det på en kläddocka och tyckte det var fint. Känns naturligt på något vis.
- Det kommer inte på frågan! Gå in och byt om till det jag valde åt dig. Det där såg bara för hemskt ut.
Brooke stod kvar och skakade på huvudet. Han har då minsann ingen bra klädsmak.
- Gud vad snyggt det där är på dig.
Brooke gick fram till honom och tittade noga över utstyrseln. Hon gillade helt klart det hon såg. Tänka sig att en plantsim kan se jäkligt bra ut med lite snygga kläder på sig.
- Tycker du det? sa Noen lite trevande medan han drog i kläderna.
- Aa, det blev jätte bra. Vi tar nog de gröna jeansen och den där utstyrseln. Får se om jag kan hitta någon topp till jeansen på vägen till kassan.
Shoppingen hade tagit en stund och båda två kände att de började bli hungriga och beslöt sig för att leta efter ett fik. På väg till fiket möttes de av andra simmar som stannade till och stirrade på honom en stund innan de fortsatte gå.
- Jag antar att det inte är vanligt att se plantsimmar, sa Brooke och tog en klunk av sin latte.
- Som jag har sagt till dig förut så observerar vi mest simmar. Vi brukar inte visa oss. Därför är det inte konstigt att simmar stirrar på mig när de nog inte vet vad jag ens är.
- Måste vara lite jobbigt. Men du jag kom just på att jag aldrig har frågat vad du heter?
- Jag heter Noen Hanazono.
Brooke började inse att Noen inte verkade vara en så dum vän ändå. När han inte baktalade Nathan var han rätt trevlig att umgås med. Hon kände att hon rent av var villig att släppa in honom i sitt liv. Han kände ju trots allt ingen annan än henne ovanför marken och nu när Nathan inte var här slapp hon känna sig lika ensam med Noen som sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar