För att få dagarna att gå fortare begravde hon sig i jobb. Hon tog allt som dök upp även sådana fall man kan undra om det ens är något för en detektiv. Det konstigaste "fall" hon fick var när hon skulle ta reda på vilket tvättmedel som var bäst. Det var en gammal dam som ville se om hennes tvättmedel var bättre än grannens. Tydligen hade de två väldigt starka åsikter om vad för tvättmedel man ska använda. Det hela slutade med att grannes tvättmedel var bättre och när den gamle damen hörde det sa hon att det kan inte stämma och stängde igen dörren. Kvar stod en förstummad Brooke utan att ha fått betalt för sitt arbete.
Eftersom Brooke förstod att det inte var lönt att diskutera med damen så körde hon hem. Det kändes dock surt för henne att lägga ner energi på tvättmedel utan att ens fått något för det. Eller ja hon vet i alla fall om ett bra tvättmedel nu. Om man ska se det från den ljusa sidan alltså.
När hon kom hem kastade hon av sig skorna och sjönk ner i soffan. Vilken dag hon hade haft. Men snart skulle Nathan komma hem från sin affärsresa, bara två dagar kvar. Bara tanken på det fick henne genast på bättre humör. Sedan kom hon på att hon glömt sköta om sin trädgård och hon traskande ut. Där ute kunde hon ännu en gång se den där förbaskade plantan. Det var bara det att den såg ut att ha växt vilket är konstigt med tanke på att den alltid försvunnit efter en kort tid.
Brooke höll på att bli galen på plantan.
- VAD VILL DU MIG EGENTLIGEN?! skrek hon åt plantan.
- Jag vill ju bara vara din vän, svarade plantan tillbaka.
Brooke hoppade förskräckt bakåt när hon hörde plantan prata.
- Du...du..du....kaaan....prataa....
- Klart jag kan. Varför skulle jag inte kunna göra det?
- Men duuu...är ju en vääxtt..
- Jag är faktiskt en plantsim om vi ska vara korrekta och växter kan prata. De är ju lika levande som du och jag. Bara det att ni simmar inte kan förstå deras språk eller ja vissa av er har faktiskt en oerhört bra hörsel. Blir lika förvånad varje gång det händer.
Brooke kunde inte tro sina öron att hon pratade med en växt, eller ja rättare sagt en plantsim. Va fasen är en plantsim? Har aldrig hört talas om något sådant. Drömmer jag kanske?
- Om du bara flyttar dig en bit bort kan jag komma upp till ytan.
Va upp till ytan? Vad pratar han om?
- Hallå?? Kan du vara snäll och flytta på dig lite.
Brooke flyttade sig försiktigt bakåt och stirrade bara på plantsimmen som stod framför henne. Hon kunde inte tro det hon nu såg med sina egna ögon. Plantsim. Det finns plantsimmar...hur är det möjligt?
- Brooke du behöver inte se så skärrad ut. Jag är inte farlig.
- För det första har jag aldrig hört talas om plantsimmar och för det andra så är du ju nästan naken. Jag menar du har ju bara löv på kroppen..Vänta nu..hur kan du veta mitt namn?
- Vi brukar inte visa oss för simmar i vanliga fall, därför är det inte konstigt att du inte hört talas om oss. Angående min klädsel är vi alla klädda med modernaturs gåvor. Ditt namn fick jag reda på när du flyttade hit. Jag märkte av en speciell aura i Sunlit Tides och beslöt mig för att se efter vem det var. Jag skulle ha dykt upp tidigare men jag blev lite förhindrad av mina syskon. De är lite rädda för er simmar och försökte stoppa mig från att komma fram. Men jag har varit här trakten hela tiden bara blivit tvungen att flytta på mig så att mina syskon inte skulle hitta mig. Nu är jag äntligen här däremot. Känns riktigt skönt att få komma upp till ytan, marken under min fötter känns helt underbar.
- Du säger att du alltid varit här trakten vad menar du med det?
- Det är ju jag som ha sagt åt dig att Nathan ljuger för dig. Han är inte bra för dig. Hans aura är helt fel. Det är ingen trevlig man.
- VA?! Är det du som har sagt det? Inte konstigt på att jag aldrig lyckades hitta någon i närheten.
Brooke blev rasande när hon fick reda på att det var han som sagt alla elaka saker om Nathan. Hon skällde ut honom med råge och gick sedan med bestämda steg mot huset. Hon brydde sig inte om att han försökte prata med henne. Innan hon stängde igen dörren sa hon att han kunde fara tillbaka till sina syskon. Han var då inte välkommen här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar