Kapitel 3: Kära Nicki

Kära Nicki,

Flygresan hit gick otroligt bra trots sina tio timmar. Jag har hittat Nathans hem. Du ska veta vad chockad jag blev när jag såg att han har en familj. Det kändes som att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar. Jag sprang därifrån medan tårar rann nedför mina kinder. Jag försökte sluta gråta men det gick inge vidare. Det enda som kom upp i mitt huvud var mina minnen med Nathan. Hur vi var tillsammans. Där hade han ingen familj. Det var bara vi två. Men oroa dig inte för mig. Jag ska få honom tillbaka. Jag vet inte hur än men jag kommer att ordna det på ett eller annat sätt. Det kommer bli vi två igen, precis som vi var.


Jag har förresten hittat ett boende. Det är inte mycket men jag har tak över huvudet. Jag ska rensa runt huset och ta bort stängslet. Det var tydligen en enstörig gubbe som bott här och som höll på med diverse experiment. Ett plus är att det är en stor tomt så möjligheterna är många, samt att jag har utsikt över stranden. Jag har ingen granne än heller men det är skönt att ha tyst omkring sig. Jag skickar med bilder på mitt hem.


Du kan aldrig gissa dig till vad mitt första jobb är för något. Jag är assistent åt en detektiv och ska hjälpa till att lösa fall. Hittills har det bara varit mindre fall som att hitta en försvunnen trädgårdstomte eller ta reda på om en kunds kärlek är besvarade. Jag har däremot planer att bli en fullfjädrad detektiv och jag tror att en befordran inte är långt borta.


Jag hoppas allt är bra med dig och du ska veta att jag saknar dig. Men mitt nya liv är här med Nathan.


Många kramar

Brooke









Får jag en granne i framtiden så får de lika stor tomt som jag har. Men när det blir eller om det blir får jag se.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar