Kapitel 22: Kära Nicki

Hej Nicki,

Vi har anpassat oss väldigt bra med vår nya stad. Jag vet inte vad jag ska säga om mitt jobb som lågstadielärare. Det jag har märkt är att det är en stor skillnad från att ha jobbat med vuxna. Barnen kan vara ena riktiga vilddjur. Ibland känns det till och med som om jag vore på ett zoo. Men vissa dagar går det faktiskt riktigt bra, det vill säga när Simon är sjuk. Det är han som får igång hela klassen. Nån dag får jag säkert ordning på honom.

Mikasa har börjat i skolan nu också. Hon stormtrivs i sin klass och har redan skaffat sig vänner. Men den hon umgås mest med grannpojken Julian. Jag tycker om Julian han är riktigt artig för sin unga ålder. Nu är det ju inte bara Mikasa som fyllt år utan även jag och Noen. Lite roligt att vi alla tre fyller år så tätt in på varann. Jag kan säga att jag är lite less på tårta nu.

Jag höll nästan på att glömma att berätta den roliga nyheten. Jag och Noen är tillsammans nu och ja, jag menar på riktigt. Det var faktiskt tack vare Roxanne min arbetskollega som knuffade oss åt rätt håll. Så jag kan inte säga något annat än att livet leker just nu. Vi har pratat om att spara pengar till en utomlandsresa. Vi har inte riktigt bestämt vars än. För vi alla vill åt olika håll. Jag vill till Frankrike, romantikens land. Medan Mikasa vill se pyramiderna i Egypten och Noen han har fått upp ett intresse för kampsport och meditation så han vill hemskt gärna fara till Kina. Så ja vi har ett litet dilemma än så länge. Vi får helt enkelt se vart det bär av.

Kramar Brooke

Kapitel 21 En mistels förmåga

De senaste dagarna snöade det och nu låg minst en halv meter snö utanför gården. Brooke kunde inte vara lyckligare. Varje dag efter jobbet spenderade hon utomhus tillsammans med Noen. Hon ville visa Noen allt roligt man kunde göra med snö. Först ut var att göra snögubbar. Brooke visade Noen hur man skulle göra.

- Så du ser hur lätt det är att göra en snögubbe, sa hon log stolt medan hon tittade på sin nygjorda snögubbe.

Noen studerade Brookes snögubbe och försökte sig sedan på att göra en egen. Tio minuter senare stod de och beskådade den. Den blev inte riktigt som Brookes. 
- Hmm, jag sa visserligen att man får klä snögubbarna efter eget behag men det här hade jag inte förväntat mig, sa Brooke och smålog.

När de var nöjda med göra snögubbar så hjälptes de åt att göra en igloo. Brooke var först in och blev fascinerad över hur rymlig den var. 
- Vänta här jag fick just en idé, sa hon och gick in i huset. Hon kom tillbaka med sittunderlag och två koppar varm choklad.  Vad vore inte livet utan varm choklad sa hon och log mot Noen.

Senare under kvällen började det närma sig julklappsutdelning. Medan Brooke var och hämtade de sista julklapparna skyndade sig Roxanne att sätta upp en misteln i vardagsrummet där utdelningen skulle ske.  Det var på hög tid att Brooke och Noen tog steget fullt ut. Roxanne visste hur Brooke var med traditioner så nu skulle hon inte komma undan. Det var en alldeles utmärkt plan. 

Under utdelningen muttrade Roxanne för sig. Hon hade inte lyckas få Brooke under misteln ännu.
- Vad är det Roxanne? sa Brooke undrande.
- Va? Nej det är inget. Jätte fina presenter, sa hon och tittade på misteln. Sedan fick hon syn på bokhyllan och fick en idé. Du Brooke vad hette den där boken du tyckte så mycket om? Jag funderade på om jag kunde få låna den?
- Du tänkte på Borta med vinden. Visst får du det, sa hon och gick mot bokhyllan för att hämta den.
- Men ser man på. Du står under misteln. Noen eftersom du är enda killen här får du ge henne en kyss.
- Va, en kyss av Noen? Roxie..sa Brooke nervöst.
- Det är en tradition när man står under misteln. Finns inget jag kan göra och vad kan en kyss skada, sa Roxanne och log i hela ansiktet.

Brooke kunde inte säga emot och stod där och väntade på Noen. Hon kände hur hon blev torr i halsen, lite kallsvettig och nervös i magen. Vad är det med mig egentligen? Det är bara en kyss. En liten kyss, det är inget märkvärdigt. Å, nej nu kommer han...Ok,ok jag är redo...nej vänta...jag...

När deras läppar möttes försvann alla hennes tankar. Allt runt omkring de försvann. Det kändes som om hon svävande på moln och det pirrade till i hela hennes kropp. Hon kom på sig själv att önska att kyssen aldrig skulle ta slut, att detta ögonblick skulle fortsätta för evigt.

Men som med allt annat tar ögonblicket slut. Trots det stod de kvar och tittade in i varandras ögon. Ingen av de ville vara den första med att titta bort. 

- Wow, det där blev bättre än vad jag trodde, sa Roxanne häpet. Kan vi nu vara vuxna nog att inse fakta. Noen gå ut på dejt med Brooke och Brooke du säger ja. Jag tar hand om Mika. Roxanne skickade ut de båda och lyssnade inte på några protester.

De stod förvånade utanför ytterdörren och försökte tänka på vad som just hände. Noen hämtade sig först.
- Ser ut som du och jag ska på dejt, sa han och gav henne sin högra arm.
- Ser visst ut så, sa Brooke tog tag i hans arm.

De bestämde sig för att fara till Mickes krog. Väl där tog de var sin drink och satte sig och lyssnade när andra sjöng karaoke. När det blev ledigt frågade Noen Brooke om hon inte ville sjunga tillsammans honom. Det ville hon mer än gärna och drog fort upp honom.

Från början var de båda lite blyga men efter tag slappnade de av och svängde vilt omkring sig.

De hann inte ens kliva av scenen innan de drogs mot varandra med en kyss. Att andra börjat sjunga på scenen brydde de sig inte om.

Vad vore en dejt om man inte tog ett romantiskt foto. Något som Brooke velat göra länge men när hon var med Nathan hade han alltid sagt att han inte behövde något bevis på deras kärlek. Brooke hade blivit besviken och till slut slutat tjata om det. Så när Noen frågade om de skulle ta några kort hade hela hennes ansikte lyst upp.

- Hmm, jag vet inte Brooke. Jag tror vi får lov att ta om. Du blev alldeles för snygg här så jag behåller de här korten själv, sa han log ett charmigt leende och drog in henne i fotobåset igen. Efter några korttagningar senare satt de och spelade lite domino men det gick inte så bra för någon av de.

- Nej, nu ger jag upp, sa Noen.
- Ger du upp redan? Du har inge vidare tålamod du, sa hon och log.
- Hehe, jo men jag tycker jag har varit för långt bort från dig länge nog, sa han och ryckte upp Brooke på fötter och tog lite danssteg med henne.

De var på Mickes krog enda till stängning. Innan Brooke skulle gå in i huset blev hon överraskad av en bukett röda rosor. 
- När köpte du de här?
- Vadå köpte? Jag drog upp de från marken givetvis, sa Noen.
- Hur kan du göra så?
- Brooke återigen så är jag en plantsim. Det har sina fördelar, sa han smekte hennes kind.

Brooke blev tyst en stund innan hon drog med sig Noen till igloon de byggt under dagen. 
- Brooke är du verkligen säker på det här?
- Jag har aldrig varit mer säker på något annat än det här, sa hon kysste honom.

Kapitel 20: Varför snöar det inte?

Brooke stod och stirrade ut genom köksfönstret. Det hon såg där ute gjorde henne inte gladare. Det ösregnade ute som det hade gjort de senaste dagarna. Hon suckade högt när Noen kom in till köket.

- Brooke. vad gör du?
- Jag surar.....
- Varför gör du det?
- Är det inte uppenbart?! Det snöar ju inte. Jag såg faktiskt på väderkanalen att det skulle snöa för tre dagar sen. TRE dagar sen....och vet du vad?.....INGEN SNÖ....!!
- Men snälla du. Det är ju enbart prognoser på väderkanalen. Det går inte att lita på och varför tittar du på väderkanalen om det blir snö, när du kan fråga mig istället, sa Noen och log mot henne.
- Vad menar du med att fråga dig? sa hon misstänksamt.
- Du vet ju att jag har pratat med dig om att vi plantsimmar vilar under marken när vintern kommer. Det gör att vi känner på oss när den är på väg. Därför kan jag tala om för dig med säkerhet när snön kommer.

Utan att säga ett ord tog Brooke tag i Noens arm och drog med honom ut.
- Ok. När kommer det att snöa? sa hon tittade hoppningsfullt på Noen.
Noen tittade medlidande på Brooke och sa att det inte funkar på det sättet, men att han skulle berätta det för henne direkt när han visste med säkerhet att snön var på väg. Brooke suckade återigen och gick in i huset med tunga släpande steg.

Senare under dagen stod Brooke och tittade på en lämplig bil tillsammans med Roxie. Det hade gått två timmar utan att de hittade någon bil i bilhallen som var enligt Brookes standard och prisklass. Att hon nu tjänade mindre än detektivjobbet hjälpte inte heller.

- Brooke jag tror inte vi hittar en bil enligt din standard för det du är villig att betala. Behöver du verkligen en bil? Sa Roxie.

- Det är väl klart att jag gör. Varför skulle vi annars vara här? Sa Brooke irriterat.

- Det råkar inte vara så att du inte är irriterad över något annat än bilen? Som kanske det faktum att du har gnällt över utebliven snö i över en vecka.

- Vadå gnällt. Jag har ju bara konstaterat det uppenbara, sa Brooke och lade armarna i kors.

- Vet du vad? Sa Roxie.

- Vad? Sa Brooke och blängde på Roxie.

- Jag ska be till Herren att få det att snöa. Roxie satte sig bestämt ner på knä och slöt händerna. Gud, gör så att det snöar så att min kära vän Brooke slutar sura. Om bara för en stund. Ge oss snö. Om du gör det lovar jag att försöka gå på söndagsgudstjänsten. Roxie malde på till Gud utan att bry sig att passerade simmar tittade konstigt på de.

- Ok, ok jag fattar. Jag ska sluta, sa Brooke och försökte att inte skratta. Du är en bra vän Roxie som står ut med mig. Men allvarligt söndagsgudstjänst? Sa hon och höjde på ena ögonbrynet.

- Ja man kan ju inte be om något om man inte tänkt ge något för det. Jag sa faktiskt försöka och förresten tror jag inte att pastor Dan vill se mig mer i kyrkan. Han verkar nästan få hjärtattack varenda gång under mina bekännelser sa Roxie och log brett. 

- Jag kan se det framför mig. Men du..vad säger du om att dra härifrån och fika hos mig?

- Det låter bra. Så billetandet är över nu?

- Ja det är över. Kom nu sa Brooke och gick mot ytterdörren.

- Tack ännu en gång för att ni låter mig stanna här tills saneringen är klar. Jag skyller på mina grannar. De har nyligen kommit hem från sin utomlandsresa. På grund av de har jag fått de där jäkla vägglössen i min lägenhet.

- Klart du får stanna här. Jag vill inte ens tänka på de där krypen. Det gör bara så att det känns som att det kliar under huden för mig. Du får sova med mig medan Noen tar soffan. 

- Vänta lite nu...Sover du..och Noen i samma säng? Det har du aldrig berättat, sa Roxie.

- Det är inte så mycket att berätta. Det har vi gjort sen det tog slut mellan mig Nathan. Men alltså..vi sover bara i samma i säng inget annat. Jag har försökt få Noen vänja sig att sova i en säng och på samma gång slipper jag känna mig mindre ensam. Noen har inte samma behov av att sova under jorden på dagarna längre. Det är ju inte borta helt men han behöver inte sova ute lika länge.
- Jag är fortfarande fascinerad att höra om Noen. En plantsim. Det är svårt att begripa även om jag har träffat honom ett antal gånger. Men som jag har sagt tidigare så säger jag det igen. Du borde verkligen satsa på honom och jag kan se en gnista mellan er två. Förstår inte varför ni inte gör något av det.
- Nu låter du precis som min syster, sa Brooke och kastade en kudde på henne.
- Med tanke på klockan så ska ge mig men en och annan kudde kan du få allt få, sa Roxie och roffade åt sig de sista kuddarna och kastade de på Brooke.

Det hela ledde till ett kort kuddkrig tills de lyckades väcka Mikasa. Brooke tog upp henne och vaggande Mikasa tills hon somnade igen. Sedan sa de godnatt till varandra och somnade relativt fort.

Klockan halv tre på natten smög Noen försiktigt in i deras sovrum. Han gick fram till Brooke och skakade varsamt om henne.

- Brooke, vakna. Det är något jag måste visa dig.

- Noen vad gör du här? Vad är klockan egentligen, sa Brooke mumlande.

- Det har ingen betydelse bara kliv upp och följ med mig ut. Noen hjälpte Brooke upp och tog med henne ut. När Brooke såg att det snöade blev hon genast klarvaken och höll ut sina händer och tittade leende upp mot himlen. 

I ren och skär glädje bröt Brooke ut till dans. Hur hon dansade brydde hon sig inte alls om. I denna stund var hon bara så lycklig att hon behövde ge utlopp för den energin det gav och vad är inte mer passande än lite dans. Även om man gör det utomhus i enbart pyjamas mitt i natten.

Noen bara stod och tittade på henne. Men det dröjde inte länge tills hon drog med honom i sin dans.

Men det gick inte helt utan missöden.

Efter en stunds dansade begav de sig in i värmen, även om Brooke helst hade fortsatt vara ute. Men hon skulle upp och jobba klockan åtta så nu var det sängen som gällde. Hon lade sig ner i sängen med ett leende ändå och funderade på om hon skulle kunna göra snöänglar när hon kom hem från jobbet.

Kapitel 19: Första dagen på jobbet

Brooke stod och valde bort kläder efter kläder. Inget kändes riktigt rätt att ha på sig. Hon hade redan provat fem olika utstyrslar men enligt henne fungerade inget. Frustrationen låg på topp nivå när Noen kom in och såg kläder ligga utspridda över hela golvet.

- Brooke, hur går det?sa han försiktigt.
- Det ser du väl!!! sa Brooke surt och satte sig ner på sängen med en duns och lade armarna i kors.
- Men så illa är det väl ändå inte. Noen tog upp en klänning från golvet och sa: den här är ju fin och du kan kanske ha tights till.
- Har redan provat och det såg inte alls bra ut, muttrade Brooke.

Noen fortsatte plocka upp kläder från golvet och ge förslag till henne, men när han såg att inget dög började han leta i hennes byrå.

Noen hade däremot ingen tur att hitta något där heller som Brooke ville ha på sig. Han gav en suck och skakade på huvudet.
- Du är ju hopplös Brooke.
- Jag vet, men inget känns rätt tyvärr, sa Brooke och föll bakåt i sängen.
- Men vet du. Jag tror faktiskt att jag har något till dig som skulle kunna passa. Vänta här så går jag och hämtar det.

Brooke ställde sig upp bredvid sängen och kikade nyfiket efter Noen. En kort stund senare kom Noen tillbaka med ett paket i handen.
- Här, sa han räckte det till Brooke.
Brooke tog emot den och funderade på om hon skulle öppna den sakta eller snabbt. Det blev däremot det sistnämnda när hennes nyfikenhet blev för mycket.

- Åh, Noen det här är helt perfekt. Men när köpte du det här?
- Det gjorde jag för några dagar sedan. Jag tänkte i och med det nya jobbet skulle du säkert vilja börja dagen med nya fräscha kläder.
- Du är då för omtänksam, sa Brooke och gav honom en kram.

- Skynda dig nu. Klockan är redan halv sju, sa Noen.
- Va!? Redan? Jag måste ringa en taxi..ah, jag kan inte bli sen på första dagen, sa Brooke panikslaget.
-Jag har redan beställt en taxi. Den står här ute redan.
- Åh, du är en räddande ängel Noen, sa Brooke och gick till badrummet och bytte om till sina nya kläder. Sedan sprang hon ut till taxin men i förbifarten sa hon tack till honom.

När Brooke steg ut från skolan tog hon en lättnadens suck. Vilken dag det varit. Hon tyckte lågstadielärare fick alldeles för lite lön för det arbete de gjorde. Alla barnen verkade ju gå på duracellbatterier, det var inge stopp på dem. Det var som om hon haft 30 barn i klassrummet när hon i själva verket hade 15 barn. Därför kände Brooke sig lite smått utmattad men hon fick ta och rycka upp sig nu när hon skulle träffa Noen och Mikasa på storgatans grill. Hon promenerade dit och såg att de redan stod där.  Brooke började genast känna sig på bättre humör.

- Hej! Vad har ni gjort idag? Sa Brooke och plockade upp Mikasa från barnvagnen. 

- Hej! Vi har mest tagit det lugnt idag. Gått en promenad runt kvarteret och träffat en och och annan granne. Verkar vara ett trevligt område och några hus bort finns familjen Stevensen, de har två barn varav en pojke som är i samma ålder som Mikasa, sa Noen. 

- Där ser man. Ska vi ta och gå in? Jag börjar på att bli hungrig.

- Självklart. Hur har dagen gått förresten? Sa Noen nyfiket.

- Jaa, inte som jag hade tänkt mig direkt men jag berättar mer där inne. Behöver verkligen mat nu.

Efter att de ätit middag promenerade de vidare till shoppingcentret. Det var dags att leta efter lite vinterkläder. Brooke bestämde kläderna precis som förra gången, men Noen fick åtminstone välja en utstyrsel själv denna gång. Efter några timmars shoppande begav de sig äntligen hem. Mikasa låg och sov i sin barnvagn därför tog Brooke upp henne försiktigt och lade henne i barnsängen. Det hade gått otroligt bra att ha med henne på shoppingen, hon hade inte gnäll något utan bara lekt med sitt gosedjur tills hon somnat. Men att titta på en billig bil hade helt glömts bort. Inte för att hon skulle haft råd med en just nu trots att hon fått detektiv jobbets sista lön tidigare än vanligt. Pengarna hade dragit iväg lite i och med det nya huset och nu vinterkläderna. Men bilen var ju inte akut för tillfället, det fick helt enkelt vänta tills hon sparat ihop lite pengar. När Brooke lade sig ner i sin säng började hon genast fundera på morgondagen. Hon hoppades innerligt att den skulle bli bättre än den var idag. Men som med alla jobb tar det ju en tid att anpassa sig till rutinerna.

Kapitel 18: Förändringar i sikte

Den två veckors semestern i Isla Paradiso hade passerat lika fort som den började. Det hade redan gått en månad efter semestern och inom kort skulle Brooke börja jobba igen nu när mammaledigheten strax var över. Frågan för Brooke var om hon skulle fortsätta jobba som detektiv eller byta jobb. Arbetstiderna kunde som variera från tidiga morgnar till sena nätter. Det var inte direkt optimalt när man hade barn. Redan på semestern hade hon funderat på vad hon skulle kunna göra istället. Hon satt framför datorn och tittade på olika jobbannonser, när telefonen ringde.

- Hej, det är Brooke.
- Hej Brooke. Det är Natalie från Gooders kommunala skola. Jag har glädjen att meddela att du har fått jobbet. När skulle du kunna börja?
- När jag skulle kunna börja? Det var en bra fråga. Beskedet kom lite oväntat, men jag är glad att jag fick jobbet. Skulle jag kunna ringa upp dig senare och meddela mitt beslut? Jag behöver kolla upp några saker först.
- Jag förstår. Det går bra. Vi hörs senare.
- Ja det gör vi. Hej.

Brooke lade på luren och funderade på hur hon skulle göra. Om hon skulle ta jobbet så skulle det bli betydligt bättre arbetstider. Men det skulle innebära en flytt till en helt annan stad. Flytten i sig hade hon ingenting emot men hon va osäker på om Noen skulle vilja följa med. Hon hade som vant sig att honom i närheten och ville inte att han skulle försvinna. Brooke gick tveksamt fram till Noen.

- Du Noen, började Brooke försiktigt. Det är en sak som jag skulle vilja fråga dig om. Jag blir glad om du säger ja, men jag vill inte tvinga dig till något. Det är ju helt upp till dig vad du vill göra.
- Brooke, vad är det du försöker säga?
- Några veckor innan vi åkte iväg på semester sökte jag ett jobb jag tyckte verkade intressant. Jag fick komma på intervju och idag fick jag veta att jag fick jobbet.
- Jag visste inte ens att du ville byta jobb, men grattis. Vad är det för jobb?
- Det är som lågstadielärare. Problemet är att det är i en helt annan stad, nämligen Starlight Shores. Därför är min fråga om du skulle vilja följa med mig och Mikasa dit? Både jag och Mikasa skulle bli glada om du gjorde det.

Utan någon betänketid alls svarade Noen att han mer än gärna ville följa med de dit och att han var glad att hon ville ha med honom. Brooke kände en enorm lättnad när han ville följa med. Hon visste inte hur hon skulle göra om han hade sagt nej. Men det behövde hon ju inte tänka på nu och gick sedan till telefonen i köket och ringde upp Natalie.

Några dagar senare var de nu i sitt nya hem och packade upp deras saker. Brooke tyckte det hela kändes overkligt. Det hade gått fort fram från att veta att hon fick jobbet till att leta febrilt efter ett nytt hem. Däremot var turen på deras sida när husmarknaden låg på topp i Sunlit Tides medan det var lågkonjunktur i Starlight Shores. Det gav de möjligheten att välja mellan ett antal hus, men när Brooke såg det här huset blev hon kär på en gång. Ett plus var att hon även hade nära till jobbet. 

- Visst är huset helt perfekt? sa Brooke glatt. Att vi hade sådan tur att hitta det här huset. Här kan jag se många år framför oss. Jag är däremot lite nervös inför imorgon. Det är ju spännande med nytt jobb och sådär, men det kommer kännas lite ovant att jobba med barn och inte vuxna längre. Jag hoppas jag klarar av det.
- Det klarar du utan problem ska du se, sa Noen och tog fram pumpapajen från ugnen.  Du kan gå och hämta Mikasa nu.

De satt alla tre vid matbordet och njöt av Noens goda pumpapaj.
- Visste du att de har vinter här? sa Brooke upprymt.
- Nej, det hade jag ingen aning om. Det var väl ingen vinter i Sunlit Tides va?
- Nej, det var ju inte det. Temperaturen sjönk lite på hösten men det var det enda. Ska bli så kul att få se snö igen. Det kommer nästan kännas som om jag vore hemma, sa Brooke med en drömmande blick.
- Jag antar att ni hade vinter i Bridgeport?
- Mm, det hade vi och det var alldeles underbart. Jag älskar när man sitter inne med en kopp varm choklad och ser hur det snöar ute. Det är bara så mysigt. Men sedan kan man bygga snögubbar, åka skridsskor, göra snöänglar och gå på julmarknad. Åh, vad jag längtar. Förresten har du varit med om vinter förut?
- Jo, det har jag men inte på samma sätt som du. Under vintern kan vi plantsimmar inte komma upp från jorden och ligger därför och vilar i jorden tills värmen kommer tillbaka igen. Det här blir första vintern jag är ovanför marken. Det ska bli spännande att få uppleva vintern från din sida, sa Noen och log mot Brooke.
- Jaha, på så vis. Då ska jag se till att du får uppleva en riktig vinter, sa Brooke med förtjusning. 

När Brooke låg i sin säng funderade hon på vad hon skulle hitta på först när snön kom. Enligt väderprognosen hon sett skulle det börja snöa redan om några dagar. Därför skulle hon få lov att shoppa lite vinterkläder till de alla snart. Hon kände ju skillnaden i temperaturen jämfört med Sunlit Tides, där det fortfarande var 20 grader medan det endast var 8 grader i Starlight Shores. Hmm, vi kanske skulle ta och shoppa lite vinterkläder imorgon efter jag har slutat på jobbet. Börjar ju på att bli lite kyligt med de kläder vi har. Vi skulle ju även kunna passa på att se lite av staden också. Kanske kunde man hitta en billig bil också nu när vi fick lov att sälja min Yomoshito för att ha råd med handpenningen till huset. Vore ju inte så dumt att ha en bil, men det beror ju på om man skulle hitta någon som inte kostade så mycket och drog lite bensin..Får även se om jag skulle behöva något till jobbet...
Brooke funderade på det mesta tills hon till slut somnade.

Kapitel 17: Ett efterlängtat möte

Tiden var inne för den efterlängtade semestern och snart skulle Brooke äntligen få träffa sin syster. De hade ju inte setts på drygt 2,5 år och när Brooke nu stod framför deras semesterhem i Isla Paradiso, översköljdes hon av gamla minnen. Här hade hennes familj spenderat mycket tid, eller ja i alla fall Brooke och hennes syster samt nannyn Sophie.

Givetvis hade inte Nikita kommit ännu, hon var sen som vanligt. Det gav däremot Brooke tid att visa upp sitt semesterhem för Noen.

- Som du ser älskar min mamma moderna kök. Förstår egentligen inte varför när jag aldrig sett henne vid spisen en enda gång, sa Brooke.

Efter husesynen satt de och åt lunch uppe på taket. Det var en strålande dag med sol och värme, närmare 32 grader i skuggan. Brooke funderade på om de kanske skulle ta husbåten till någon strand för att bada. Det vill säga om hennes syster dyker upp någon gång. Brooke tittade på klockan, den visade sig snart vara två och Nikitas flyg skulle ha landat för 2 timmar sedan.

Vid tre tiden dök Nikita upp och gick genast och kramande om sin syster.
- Härligt att se dig lillsyrran, sa Nikita glatt och gav henne ytterligare en kram.
- Detsamma, men var har du hållit hus egentligen?
- Äh, jag stötte bara på Dylan och jaaa...det ena ledde till det andra, sa Nikita med glimten i ögat.

Brooke himlade bara till svar. Det var så typiskt hennes syster att hitta killar överallt. Hon kunde inte minnas hur många pojkvänner som kommit och gått från Nikitas liv. Det hade aldrig varat länge innan hon tröttnat på de och hittat en ny. Hennes storasyster var en manslukerska, men Brooke älskade henne lika mycket för det.

- Men var är Noen som du berättat om och var är min systerdotter? sa Nikita nyfiket.
- Vänta jag ska gå och hämta de, sa Brooke och gick uppför trapporna tills hon kom till vardagsrummet.

När hon kom runt hörnet såg hon hur Noen lekte med Mikasa och hon kände en värme spridas i hennes hjärta. Det var nästan som att se far och dotter tillsammans. Hon stod där tyst och bara observerade de en stund innan hon tillkänna gav sin närvaro. Brooke berättade att hennes syster äntligen hade kommit och ville träffa de båda.

- Innan vi går ner måste jag säga en sak om min syster. Hon kan vara lite framfusig när det gäller killar. Så om hon skulle stöta på dig måste du vara väldigt rak mot henne när du säger nej. Eller du kanske skulle vilja säga ja. Det är ju inte min ensak vad du väljer..men nu vet du i alla fall lite om henne...och får givetvis göra som du vill...det är som sagt..inte min ensak..att..fortsatte Brooke svamla på när Noen avbröt henne genom att lägga ett finger mot hennes mun.
- Brooke jag vet precis hur jag ska hantera det. Oroa dig inte, sa Noen och log ett charmigt leende mot henne.
- Givetvis sa Brooke generat och tittade ner i golvet.

När de kom ner till Nikita började hon först med att lyfta upp Mikasa och gosa med henne. Sedan övergick hon till inspektera Noen. Brooke kände väl igen blicken Nicki gav mot honom. I hennes ögon var han nu avklädd. Brooke skakade förtvivlat på huvudet åt sin syster. Nikita hade en förmåga att få alla killar på fall. Det var något Brooke erfarit många gånger när hon tagit hem klasskompisar och även någon enstaka pojkvän. Alla föll de för Nikita. Men just Noen ville hon inte skulle falla för henne. Honom ville hon behålla själv, även om det var som vän. För efter de träffat Nicki och blev stormförtjusta i henne så blev de aldrig den samme att umgås med. Det var nästan som om de vore förhäxade av henne. Så ja Noen ville hon ha som vanligt, hon behövde honom..

- Så det här är den berömda växtmannen Noen, sa Nikita gillande.
- Berömda växtmannen vet jag inte, men jo det är ovanligt att se oss, sa Noen och skakade hand med Nikita.
- Jag har hört mycket gott om dig. Hur hjälpsam du har varit mot Brooke med allt som har hänt med Nathan. Du är en riktig omtänksam man, sa Nikita och strök lätt hans arm.

Noen backade försiktigt men tydligt bakåt och sa: Nathan förtjänade aldrig Brooke. Hon är alldeles för bra honom. Brooke är en underbar person som förtjänar betydligt bättre.
Noen tittade mot Brooke och hon log tillbaka.

Nikita såg hur de båda tittade på varandra och kunde se en liten gnista emellan de. Hon blev glad för sin syster som verkade ha hittat en riktig bra kille att falla för och hon kunde även se att Mikasa var förtjust i honom. Hon hoppades verkligen att Brooke skulle våga bli kär igen.

- Vad ovanligt att se dig i långt hår förresten. Du brukade ju alltid vilja ha kort hår och alltid samma frisyr. Men du passar i långt hår, sa Nikita och log.
- Tack, jag tyckte det var dags för lite förändring. Apropå förändring så måste du se bilder jag har tagit på Mika. Tiden går så fruktansvärt fort. Hon är ju redan över 1 år.

Medan Brooke gick och hämtade sitt fotoalbum passade Noen på att ta en simtur. Brooke visade bild efter bild för Nicki och kommenterade givetvis varje bild.

- Här är Mika när hon leker med en av sina första leksaker. Hon blir så sur när hon inte få ner kloten i hålen.

- Se så söt hon är när hon sover. En sådan sötnos.

- Här är hon i sin barnstol. Precis innan jag tog kortet slutade hon äta och tittade konstigt på mig.

- Här är hon och går i sin gåstol. Hon älskade den verkligen enda tills hon kunde gå själv vill säga.

- Jag ser att du har tagit en hel del bilder på Mikasa. Hon är verkligen söt. Men jag måste fråga har Nathan träffat henne något? frågade Nikita

Brookes leende försvann och hon sa lågmält att han inte hört av sig något.

- Han var aldrig värd dig lillsyrran sa Nikita och kramade om hennes hand. Men du vet väl att man bäst glömmer en man genom att lägga sig under en annan. Varför inte Noen? sa hon och gav Brooke en liten knuff på axeln.
- NICKI! utbröt Brooke.
- Vad? Det funkar alltid för mig, sa Nikita och log brett.
- Du är då för hemsk, sa Brooke men kunde inte låta bli att le.